Har börjat få lite värkar. Inte förlossningsvärkar men det gör ont. Och nu börjar jag bli ordentligt nervös. Jag är rent ut sagt livrädd för förlossningen. Jag har försökt hitta folk som känner det samma men det finns ingen som vill erkänna att de är rädda. De bara säger att det gör ont men att man glömmer det när man har bebisen i famnen. HA, har jag svårt att tro. Fyfan, jag är såå rädd. Kollar på denna just nu:

Jag är nog mest rädd för smärtan. Det ska liksom komma ut en levande människa ur mitt sköte. Det känns så overkligt.

Det känns dock bra i tiden att få henne nu. Inte som det gjorde år 2013, när allt bara kändes mörkt. Eller mörkt och mörkt.. Men det var mycket lånade pengar och mångas åsikter som fastnade i mitt huvud. Det var hemskt jobbigt, speciellt när folk la sig i hur mycket man lånade och så. Kommer ihåg när jag valde att bara släppa allt och köra mitt eget race. Det var i slutet på 2013 och det var så oerhört skönt att bara kunna säga att - nej, jag struntar i vad du tycker nu faktiskt. Det var när jag precis hade tagit lånet från folkia och jag kände hur folk än en gång såg ner på mig. Varför gör folk så? Vem är så trångsynt och bara väljer att se ner på en annan människa? För ett val som denne gör, som förmodligen personen i fråga inte har någon aning om bakgrunden till. Äckligt.

Nu har vi i alla fall en bra grund att stå på och det är tack vare alla misstag vi gjort och all hjälp vi har fått. Tacka gudarna för dem!

2 dagar över tiden…